Något ni kan ha märkt i förra inlägget om värmländska är att man byter ut vissa vokaler i värmländskan. Dialekten har påverkats mycket av norska (och har för övrigt påverkats från alla möjliga håll), vilket framför allt märks i västra Värmland. Precis som i norskan uttalas "o" nästan som ett "u", ett exempel på det är bro som blir bru. Ibland låter korta a:n liksom i norska som långa a:n, t. ex låter tack och tak lika.
I nordvästra Värmland är det även vanligt med mjukare g:n och k:n, slagen blir slajin och dike blir ditje. För övrigt är det många äldre diftonger dvs ord som låter lite annorlunda från vad man säger på rikssvenska.På vissa ställen i Värmland försvagas vissa ändelsevokaler till e. Till exempel kaker, häster och tiggere. Man har ofta ä-ljud i en del ord, t ex bjärk. Kan du gissa vad det heter på rikssvenska?
Ett ord vi skulle lagt till i förra inlägget är "vesslegut" = liten gosse
Det tyckte 67% av gruppen lät roligt. det vill säga att Brian inte tyckte att det lät roligt alls.
hejsan svejsan på dejsan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar